Hur tänker Astrit? Om att vara sin egna människa.

“Jag är fortfarande ett litet barn, jag har fortfarande det lilla barnet i mig, som jag fortfarande inte vill döda, det är endå barnet som djupt kan gå in i sin egen tomhet och fylla sitt galleri hur man själv vill.

Jag har rätt att vara det, jag behöver inte söka något jobb, gå till något jobb, tänka på något jobb. 

Komma till något jobb, sticka till något jobb,

 ljuga om något jobb. Behöver bara va mig själv.  

Tryck på Play. Var beredd på brusande ljud i bakgrunden.

0:00

Och just nu så känner så jag att konstnärer och artister och allt möjligt är i väldigt stor press om att ba enkelt få va sig själva och bara blomstra med sin självkänska även om de inte har den. Hitta den eller ge den, få den, söka den – det är viktigt.

Utan självförtroende - har man ju lixom inget framför sig, jag har märkt det, man blir ju bara en parasit ju, man måste ha ett självförtroende. Du måste ha ett, hitta någon tomhet i dig som gör att du vill fylla den någonstans, på något sätt med kunskap.

Läsa - enkel grej till exempel.  

Men nu måste man ju släppa ifrån sig underhållning och sånt, för det är inte bara underhållning att läsa - läsa en bok eller måla en tavla – det är inte bara en underhållning, det är full diciplin. Det är en konstnärlig kampsport ibland alltså. Där alla får brottas med sitt eget sinne. Och snaipra hur mycket man kan själv, på sig själv. Det är en konst hur man kan hantera sitt eget vrede, medvetet o omedvetet.

Och utan kultur och konst och rötter så tror jag inte man, man mår bra men man är nog inte så lycklig, man behöver det, det är hjärta och själ, annars blir man ju klonad ju. Man ska ju va den som bestämmer i sitt liv.”  

Kloka ord från en klok man. Tack Astrit för att du är den du är och 

alltid har varit sann emot dig själv.

Du har varit

och är och kommer säkerligen fortsätta vara en stor 

inspirationskälla för många människor.