Såhär berättar Astrit om hur han ser på sitt skrivande.

“Det är en medveten självkännedom om min egna profetia - om hur jag får till det i mitt eget universum.  

För mig är skrivandet ingen underhållning men det finns alltid en humor i mina texter, en framförhållning till mitt medvetna och mitt undermedvetna. 

Det är surrealistiskt - för hur mkt man än söker sig till med saker, så hamnar man i sitt undermedvetna.  

 Hur mycket vi än är i det medvetna så cirkulerar det undermedvetna runt omkring oss som universum och går genom mig ut i en text.  

Allt som jag skriver är inte från mig och mina känslor utan också från det som är runt mig, iakttagelser av vad som sker runt omkring mig. Så därför kan det vara oändligt med texter.”